Min viktresa

Nu är de snart 9 månader sen jag gjorde min GBP. Den dagen kommer jag aldrig ångra. Jag har nått mitt delmål. Är jätte glad

MEN
Jag kan samtidigt säga att jag skulle aldrig rekomendera open till någon, så mycket händer med en som man aldrig kunde tänka sig. Jag har förändrats både kroppsligt och psykiskt, jag har blivit någon annan jag vet inte längre vem jag är. vem är jag vem kommer jag bli????.

Jag har många vänner som också opat sig, dom allra flesta har sagt att livet kommer ändra sig efteråt, Dom mår så bra nu. Gör dom värkligen de löste operationen deras problem?.
- En säger den mår så bra idag, när man tittar på kort och in i personens ögon är dom livlösa de fins inget kvar, ser dom inte de själva, innan open va de en av dom mest livligaste personer jag kände, idag är personen utrykslös och livlös.
- En säger att operationen botade personens psykiska sjukdom, idag mår personen piss och även denna person har livs gnistan försvunnit ifrån, har sett hela tiden att personen inte mått bra als. fast personer själv sagt den gjort de.
- En person jag känner har sagt att denna operation löser inte nått de får du göra själv, denna operation gör en osynlig i sammhället, den ändrar dig som person. Oj va rätt denna person hade trodde inte på personen , inget kan ändra på mig jag är vem jag är....

Jag har ändrat mig så mycke känner mig så tom, obetydlig, misslyckad och osynlig, ser inte ens jag gått ner i vikt men kläderna rasar av mig, de får också mig att må dåligt inget passar än längre *suck*. vist vet jag att jag gått ner i vikt men inser de samtidigt inte, jag har ångest för att inget händer. De som skrämmer en mest är nog min förändring som person, hur kan man ändra på sig när man inte själv vill, och när man förut har vart nöjd med hur man sett ut. De är inte så att jag vantrivs med den jag blivit, eller kan iofs inte svara jag har tappat bort mig nån stans, springer och soppar ihop mina rester. Jag hatar inte den jag är idag de är bara så att jag inte känner igen mig.

Men en sak vet jag ialf min opp har inte löst alla mina problem jag hade innan, dom har jag kvar och får jobba med fortfarande. Vist jag tycker inte allt är pest med open och livet, jag opade mig, för mig själv för att inte dö ung eller inte orka med, inte kunna göra de jag vill i livet, jag är tacksam för att jag fick möjligeheten. Alla dagar är inte jobbiga, jag hatar inte mig själv, jag älskar mig själv för de mesta. Men jag vill bara att folk ska tänka en gång extra innan dom tror man gjort en esy fix de har fan inte vart lätt och de kommer inte va lätt resten av mitt liv helller. Så innan du gör din operation eller tycker jag gått den enkla vägen, tänk iefter 10 gånger till först. För du vet inte hur jag jobbar med mig själv och min vikt varge dag. Men operationen har gett mig en möjligehet att göra nåt av mitt liv jag har fått en andra chans. Och de är bara upp till mig och jag tar vara på den. Eller om jag tror att operationen fixat allt åt mig , för de har den inte, den har gett mig ett värktyg att jobba vidare med.

Jag har den senaste månaden fått så mycke möjligheter och höra så mycke possetivt om mig, jag tänker ta vara på mitt liv, de kommer inte bli lätt men envis som jag är vet jag att jag kommer att lyckas med vad jag en tar på mig och vad jag en vill göra med mitt nya liv...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tystsamheten

Självkärlek

Känslor