Skugglandet

Många pratar om mobbing fysisk misshandel, men sällan pratar vi om psykisk misshandel, de märks ju ej de syns inte utanpå. sen pratar man oftare om fysisk misshandel inom familjen men hur är de med den psykiska hur ofta känner sig ett av barnen utanför mindre värd mm, förekommer de?. Jag tror de är vanligare än den fysiska misshandeln i familjer men de är inget man pratar om, de är ju ens familj, syskon, mamma, pappa som ut sätter en för det. vem vänder man sig till vad gör man? Jag vet många vänner som känner sig utanför i sina failjer känner sig anurlunda kanske inte passar in i normen hur samhället tycker man sa va, hur man ska se ut, vad man ska ha för sexuell läggning mm. Ska inte ens familj älska en hur man än ser ut vem man än älskar eller för att man inte står upp och kräver som andra syskon gör t.ex.. Bara för man inte kräver eller säger vad man tycker och tänker, eller tänker på andra mer än sig själv ska man bli lidande då?. Är de inte då ens mamma och pappa ska uppmärksamma...

Du ser mig du förstår mig. Sanning, lögner, skratt och gråt allting blandas till en enda våg.. Jag blundar ser och känner, äntligen förstår jag, förstår den jag är. Ser bortom ljuset in i mörkret, ser bortom mörkret in i ljuset. Dagar blir nätter, nätter blir till år. Jag vill inte du ska finna mig jag vill finna mig själv, du ska inte se mig, jag vill se mig själv. Jag är hel pga av mig, jag är den jag är pga mig. Du gör inte mig du förlänger mig

Ångest, mörker, tystnad, sorg vinten kryper på mig allt tätare allt närmare min hud jag kvävs kan inte andas snart är de jul, jag älskar vinter man vill inte leva den, min kropp slår av jag går i ide, min kropp dör nume n inte min knopp . Tankarna flyger lika fritt som den vita snön svävar på himelen men tankarna är inte vita utan bara svarta djuppa, mörka. För att va en tjej som älskar mörkret är de konstigt jag blir deprimerad under hösten/vinter pga mörkret. min kropp den skriker Sjunker fort nu in i mitt inre mörker, demonerna drar i mig dom skriker. Vill bara lägga mig ner och sova. snälla väck mig nästa år, låt mig slippa julen i år

Hörde idag ett jätte bra citat om döden: “Mitt i livet händer det att Döden kommer och tar mått på Människan. Det besöket glöms och livet fortsätter men kostymen sys i det tysta.” Tomas Tranströmer Funderade på Döden själv inte för att jag tänkt dö på länge om jag själv får bestämma. men de får ja ju inte. Döden är inget främmande för mig eller skrämmande als, de är en naturlig gång. Döden har blivit så påtaglig i dagens samhälle speciellt i influensa hysterin som media skapat. När vi nästan dagligen får läsa om dem som dött av antingen flunsan eller vaccinet. De har blivit som en teaterpjäs där media spelar med oss människor som dockor för att få så bra recensioner dem bara kan (Sälja lös nr). Samtidigt som man läser om att vi alla ska vaccinera oss slår forskarna larm om att totalresistenta bakterier nu sprider sig snabbare än forskarna trott. Vist är de skillnad men har de inte ett samband?. Vad händer med influenserna bakterien när vi hela tiden ska vaccinera oss mot dem, kommer...

I onsdags hade jag min födelsedag de blev en magisk dag med mina nära och kära. Vaknade av att älsklingen och barnen väckte mig med en present och ett tänt ljus, samt en massa värme och kärlek. Jag låg hemma hela förra veckan förkyld helt slut fysiskt och psykiskt men mina kära lös upp min tillvara. På kvällen efter jag sovit en stund i soffan, vaknade jag med flera presenter framför mig. De va min bästa dag hitils, så mycke värme, kärlek och omtanke jag fick. Den dagen kommer jag minnas för resten av mitt liv. Och jag kan inte minnas när jag kände så senast. Underbart. De va Power Of Love [youtube ShN8UIk5-mw]