Skugglandet

Nu har de gått en tid sen sommarens bravader med pride som va de roligaste pride jag jobbat på men även de jobbigaste ;). Sen efter de kom de efterlängtade medeltidsveckan som va helt underbar , massa roliga saker som hände och intresanta möten. Men nu är man tillbaka till vardagen ;) åter till jobbet ja jag har ett jobb på heltid och ett jag trivs med de har jag aldrig gjort förut, varge dag är en glädje att ha ett sånt bra jobb, ja vist hatar mina uppgifter ibland men kolegorna gör min dag. Så nått har hänt känner inte igen mig själv, inte ens utseendet eller personligt, vist jag finns där inne de känner jag. Nu ska ni inte tro de är negativt utan tvätt om de är så posetivt. Så nu springer jag ut med lätta nya steg i värden. Hear i come se upp alla där ute ;)

Jaha då har man haft sem jobbat på pride och vart en sväng i magiska medeltiden. de har vart min besta sommar på många år men samtidigt har jag fått många törnar, fått uppleva sorg glädje rädsla och harmoni, insett att folk jag trode på inte va ärliga, folk jag brydde mig om inte brydde sig om mig. Tur man har en grund att stå på så man kan komam tillbaka när ens fötter sparkas undan. Jag har även träffat dom mest fantastiska personer jag känner i mit liv i sommar så ärliga, så genuina så gulliga, vist har alla fel och brister men så länga man vet om dom och hanterar dom ser jag inte de som något hinder, dom skrämmer mig inte las jag vet dom fins men de stör mig inte liter på personerna till 1000%. Själv har jag tagit ett stort kliv i min egna utveckling i sommar har ett lugn och harmoni i mig som jag saknat på länge känner mig trygg i mig själv, vist gillar inte min kropp just nu men de kan jag hantera *fniss*. känner mig inte rastlös, jagar inte nått jag ser bakom ett hörn, jag bara ...

Take a step away from everything. moste of all i whant to leave myself, dont whant feel, i dont whant to be seen. i whuld like to be invssinble to everyon, becuse noone exept 1 persen hawe ever seen me for who i am. so why pritend, when nobody ever see me anyway...........

Hej alla glada i helgen har jag jobbat ;) Har suttit i 3 dagar och sålt våra produkter från webshopen på RFSL Kongress. RFSL Webshop De har gått över förväntan. Shopen öppnades officielt förra onsdagen, så den har ju inte vart i bruk så länge. De har varit långa dagar med spännade och ibland vilda diskutioner, vi fick bla en Ny ordförande och vice ordförande. Området vi vart på va så underbart har samtidigt som jag jobbat tagit de lungt vart ute i naturen, såg en bäck med en liten forss, lite längre fram fans underbara bänkar som jag vilade mig på och bara njöt en stund. Här uppe va de aldrigt mörkt ju;) jick och la mig när de va ljust vaknade på mårnarna tidigt kan jag lova lol. till strålande sol. Är lite seg idag efter gårdagens middag och kongressfest som va jätte trevligt och väldigt underbar middag. snart blir de lunch sen ska förhandligarna fortsätta för att förhoppningsvis sluta i tid, ska ju åka bus till luleå för att ta flyget hem igen;). En bild på den lilla forsen Bänken j...

Mycke snack men liten värksta

jag förstår mig inte på vänner som säger dom är ärliga mot en, men dom kan inte säga sanningen, är man ärlig då. Ärlighet handlar väll om att säga vad man tycker och tänker samt respekt. Folk säger -Jag är alltid ärlig, -vill inte såra nån så därför är jag ärlig, -du kan lita på mig. de låter så bra när dom säger de, och jag tror dom flesta går på de för de är ju ens vänner. Undra om dom vet hur de käns när man vet dom inte är ärliga mot en, när man vet dom inte säger allt eller hela sanningen, hur sårad blir man inte då. Undra om dom förstår att inte berätta för sina vänner och den vet om att du ljuger gör mera ont än att säga sanningen. Varför är folk så rädda för sanningen, vad gör att folk försöker försköna värkligheten, vad tror dom, sårad kommer man bli många gånger i sitt liv så. men frågan är om dom ljuger för mig eller sig själv, hur mår dom att att inte säga hela meningarna. De värsta jag vet är att gå runt och bara vänta på att få höra sanningen man känner/vet att nått är fe...

Vi slåss för oss själva för lite oftast lägger vi oss på rygg och ser oss besegrade. så varför ger vi upp så lätt när de är nått vi vill ha, de handlar inte bara om kärlek utan jobb, vänner, liv, bostad mm. Va mycke bättre allt skulle va om vi människor kunde va stolta över den vi är stolta över att va. Jantelagen styr vårt sammhälle med en järnhand, du ska inte tro du är nått, och sköt dig själv och skit i andra, är ett starkt begrepp och tyst lag i Svergie. Så om vi skulle sloss lite mera för oss själva skulle vi inte må bättre då, bli stoltare. Men framför allt sloss för dom som inte vågar eller kan. Medmänsklighet tror jag de kallas, de fins de för lite av i dag tyvär. Så nu ska jag slåss vidare för mig och för dom som inte kan/vågar - för de jag/vi vill. Har ju redan kommit en bra bit på väg, men mera av mina mål är runt hörnet, JAG kan - jag är störts, vackras och bäst så de så *ler* För i grund och botten handlar de ju om att slåss för min kärlek till mig själv - mitt värde, våg...

Han är klok han i går fick jag dessa ord av han "man måstre tro på det man vill, det börjar ju nu. fast jobb, sommar och kärlek runt hörnet. en harmonisk Ammi blir ett attraktivt byte" "Som livet säger den som kämpar mest har störst erfarenhet när allt ska beskrivas" Ja alltid veta han va bra med ord men dessa värmde ända in i själen Tackar Bror

Sorg ilska likgiltighet trygghet glödje sol skggor varför fins de sorg? är de för att vi ska veta att vi lever? skuggor smyger på dagen ljusnar dagar blir till år och sätter sina spår spår som blir till sår djuppa fåror i vår hud hjärtan som krossas livet är underbart och de blir vad man gör de till så lev lev lev

Nu är de snart 9 månader sen jag gjorde min GBP. Den dagen kommer jag aldrig ångra. Jag har nått mitt delmål. Är jätte glad MEN Jag kan samtidigt säga att jag skulle aldrig rekomendera open till någon, så mycket händer med en som man aldrig kunde tänka sig. Jag har förändrats både kroppsligt och psykiskt, jag har blivit någon annan jag vet inte längre vem jag är. vem är jag vem kommer jag bli????. Jag har många vänner som också opat sig, dom allra flesta har sagt att livet kommer ändra sig efteråt, Dom mår så bra nu. Gör dom värkligen de löste operationen deras problem?. - En säger den mår så bra idag, när man tittar på kort och in i personens ögon är dom livlösa de fins inget kvar, ser dom inte de själva, innan open va de en av dom mest livligaste personer jag kände, idag är personen utrykslös och livlös. - En säger att operationen botade personens psykiska sjukdom, idag mår personen piss och även denna person har livs gnistan försvunnit ifrån, har sett hela tiden att personen inte m...

Jag har en vän som har en drake utanför sitt fönster. Alla ser den inte. Inte ens jag. Men jag förstår att den finns där, för att hon har sagt det. Vi pratades vid idag och hon var så ledsen över att folk såg henne som ingenting - men jag försökte förklara för henne att de flesta människorna har en sån begränsad syn att de aldrig kan se något så stort som henne. De ser inte hennes kanter, då de sträcker sig så långt utanför de flesta människornas ramar.

Jag ligger i sängen kan ej finna ro Vet inte längre vad jag ska tro Jag hoppades länge på svar ifrån dig Att du skulle vakna och tänka på mig Jag ville va stolt inte be om förlåt Men jag faller på knä nu och ber dig om nåd Så ta mig tillbaka in i ditt liv Jag ångrar mig nu vill inte va fri Jag bönar och be Men det struntar jag i För kär va det sista jag ville bli Jag tänker på alla de saker jag sa Allt som jag lova när det kändes bra Jag menade allt men jag har ändrat mig nu Mitt hjärta det bultar det finns bara du Jag ville va stolt utan regler och krav Men åh vad jag önskar jag hade dig kvar Så ta mig tillbaka in i ditt liv Jag ångrar mig nu vill inte va fri Jag bönar och be Men det struntar jag i För kär va det sista jag ville bli Märkligt att det kunde vara så svårt Att svälja sin stolthet och be om förlåt Jag ville vara stark och klara mig själv Men fan vad jag behöver dig här ikväll Så ta mig tillbaka in i ditt liv Jag ångrar mig nu vill inte...

Vissa värka tycka dom är bättre än andra. Har rätt att tycka och tänka hur andra skall va, bete sig och handla. Är de inte upp till var och en hur man vill leva sitt liv, om man vill va snobbig, ytlig, snäll dum, rolig, rik mm. Vist har vi vett och etiket och följa vi har regler i sammhället och mot varandra. Men de ger väll oss rätt att tycka och tänka som vi vill, vi får väll va ytliga märkes galna, snobbar eller prylgalna om vi vill är de inte upp till oss och leva vårt eget liv. Men de vi inte får är reta eller mobba andra för att dom ser ut på ett specielt sätt eller hur dom bor eller tänker. Valet är ditt att leva dit liv som du vill sä länge du inte skadar någon annan på livets väg. Vissa ser mer eller mindre än andra, vissa lever mer eller mindre än andra och vissa vågar mer eller mindre än andra. Men en saker är ialf säker DU är bäst på att vara du, på att leva ditt liv, ingen annan kan säga du gör rätt eller fel. Vist vi kan ge råd finnas där som stöd, men vi kan aldrig säga ...

De fins så många i vårt samhälle som tycker en massa om hur vi ska behandla varandra och hur dom vill bli behandlade. Men borde inte dom behandla andra som dom själv vill bli behandlade. nån har sagt till mig att vända andra kinden till. Jag är snäll gör en massa saker, ställer upp och fins när mina vänner behöver mig, och vad får jag tillbaka för de, jo bara skit vet ej om de är för att dom tror/vet att jag är stark och dom kan avreagera sig på mig. Men jag har också känslor även om de är få som får se dom. Varför tror vissa dom har rätt att bete sig hur dom vill?, vad gör dom viktigare än andra?. Jag har blivit utnytjad av både vänner och pojkvänner. undra om de är fel på mig eller dom jag drar till mig?. vist har jag och haft underbara vänner och pojkvänner. men de är inte dom som ger mig mina sår eller mina ärr. Folk lär väll säga de är fel på mig som inte klarar nåt och som dras till fel folk hela tiden. men de får stå för dom. Vist de är alldrig ens fel att två träter, men ger ...

Störst Av Dem Är Kärleken Störst av dom är kärlek Å den följs av hopp och tro Den tänder ljus i mörker Å i ljuset får vi ro Den slutar aldrig att hoppas Å den bär dig när du är trött Ser du blommorna knoppas Å hur allt blir återfött Den ger liv åt det som vissnar Ord åt det som bara anas Ger dig styrka som du inte trodde fanns För om du söker kärlek Finns det någonstans Störst av dom är kärlek Du behöver inget mer När allt omkring dig bleknar Är det bara den du ser Ingenting som du äger Ger dig samma trösta som den Se hur lätt det väger När du funnit kärleken Den ser vårens första blomma Vill den ska få plats att leva Vet att hösten inte kan ta död på den den väntar ju på våren störst är kärleken den ska ta dig genom livet ge dig mod att orka leva den ska alltid hitta hela vägen fram för om du tror på kärlek finns det någonstans

Jag slutar alldrig förvånad hittade en artikel på DN "Var fjärde person i Sverige vill inte arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom. Var femte skulle inte bjuda hem någon som de vet lider av en sådan sjukdom. Fram till och med 2011 satsar regeringen 24 miljoner för att ändra attityder till personer med psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar. Myndigheten Handisam ska tillsammans med patient- och anhörigorganisationer genomföra en kampanj mot fördomar kring psykisk ohälsa." Vore de inte bätre att hjälpa och satsa på dom sjuka istället för att få resten av sammhället att förstå dom. Ska dom sjuka sätta upp en skylt på dörren där de står "Varning för psykfall" istället för "Varning för hunden". De fins många psykiska sjukdommar Jag tror alla till mans lider av lite psykiska besvär ibland tex stress, sömnbesvär,trötthet. Och smärtsyndrom är en psykiska sjukdommar. Så jag undrar vilka som ska jobba då?. Man ska inte jämföra diagnoser men...

I dag är nog den värsta dagen i mitt liv. Jag dog i natt för att födas på nytt i gryningen. Jag har länge funderat på detta med hur vi lever våra liv, hur vi tar tillvara de vi blir serverade, hur vi hanterar saker som sker. Jag vet folk som glider genom livet på en räkmacka, samt andra som får kämpa genom hela sitt liv. vissa går genom livet och blundar så hårt, andra försöker se med ser inget. Jag vet att de inte är lätt att se, att se de vi gör när livet är svårt, men livet blir vad de blir känner jag. Har funderat när mitt liv ska behandla mig väll, men är de livet som ska göra det eller är de så att de är jag som ska leva, leva i stunden vi får och tar?. Är de så att vi offta missar ögonblicken som ges oss för att vi försöker så mycke. Jag har försökt så mycke att få ett perfekt liv att tillfällerna gått mig förbi. Men dom säger att sent ska syndaren vakna ;) är ju bara 39 år, sån tur man vaknade upp och inte går i gamla fotspår längre. Varför fortätter så många så ofta i samma f...

[youtube ru-FVfy96n4]

Tankar, sorg, glädje skuggor på min vägg viskningar i mörkret de river i min själ drar och sliter i mig. Jag vill dit men dom vill jag ska gå hit. Stannar lyssnar till mina andetag hör mitt hjärtas slag de slår för mig. Lägger mig ner på en matta av andetagen som vaggar mig trygt till en annan dag gryr

Jag fick en present i julklapp som jag då inte uppskattade så mycket såg inte värde i handlingen. de va ett par jätte mysiga tofflor men finessen är att man värmer dom i micron så håller dom sig varma. om man går på dom får man lite massage av alla kärnor lol. Nu är de så att jag fryser som en toka efter min operation, de kommer inefrån så jag kan inte göra så mycket åt de. Men dessa tofflor gör underverk, jag tom sover med dom ibland lol. jag fryser så på natten så jag brukar sova med 2 täcken och 2 flisfiltar ;). Så hur oftare jag använder dom uppskattar jag dom mera och mera, nu är de min räddare i kylan, jag inser att dom som köpte dom åt mig tänkte till, de va en gåva av kärlek. Tänk att de finns människor som ser de man behöver och inte bar de man vill ha. Idag är jag evigt tacksam dessa 3 som gav mig denna present och jag uppskattar den mer än jag kan förklara. jag vet att jag inte visade de då eller nu men de är en gåva av känsla och omtanke. Så av hela mitt hjärta tack för era...

Jag förstår inte dom som via nätet gör saker dom aldrig skulle gjort förut lol tex när dom gömmer sig bakom de för att starta konflikter, bråk mm. Man gör sig ovän med en massa personer slutar va vänner med dom på olika siter för sen efter några veckor, månader bli vän igen. Hur länge tror dom att de funkar. Jag skulle fundera över mitt handlande om man blir ovän med folk efter folk hela tiden, sen skylla på dom andra. Då är de nog dags att rentvå sitt eget handlande tycker jag. De jobbigaste är när man försöker lösa nåt och personen hela tiden säger "Det är många saker, som jag helst inte ville ta här eller nu". hur ska man då kunna diskutera, ändra på saker eller lösa konflikten. Jag har lärt mig att genom andra känner man sig själv. så de är ju lättare att hoppa på, klanka på andra än att se sina egna misstag. Så vore de inte enklare att titta över sitt eget handlande föra man anklagar alla andra? De värsta med internet är ju att nu behöver man inte ta nåt öga mot öga man ...

Skimrande skugger reflekterar min vägg de är mitt förflutna som smyger sig på de kommer närmare allt skrämmande jag ser de men blundar jag ser men vill inte se jag sätter mig ner känner jag vill inte dit igen jag vill va fri va fri att leva de liv jag vill skuggorna blir allt mindre dom skrämmer mig inte mer.

Fick en fråga för några dagar sen om inte nån kunde skriva en handbok över livet så kunde han leva efter den sen. Skulle de verkligen va så enkelt? ändras inte våra vägar för varge steg vi tar, för varje andetag vi tar. jag har inte haft en dans på rosor levt mitt liv i sorg, glädje, hopp och förtvivlan. Under vår resa träffar vi olika människor med olika önskningar och behov, olika drömmar och hopp. Hur ska man leva sitt liv bredvid sessa och följa deras stig och sin egen utan att äta upp sig själv. Utan att styra deras vägval. Vi träffar folk som säger allt åt oss vi träffar andra som tiger och vi får gissa oss fram. Jag har levt 39 jordsnurr redan och nej jag ångrar inte en dag, vist kunde jag ha gjort annurlunda lyssnat mera, lyssnat mindre på mig själv, men jag ångrar inte nått jag gjort för de har tagit mig dit jag är idag och gjort mig till den jag är. Jag har under några dagar nu funderat mycket på vad vi gör av våra liv hur lever vi dom. jag har märkt jag tappar lätt bort mig...

Flyter i ett stort hav av virvalnde känslor, Mina tårar fyller på de salta havet Tyngre, tyngre ja sjunker in i en dvala Ser ett ljus långt bort ser en strand, men stranden har inte samma mål som jag, den vill va ifred, få känna få leva. Jag svävar i ett hav av känslor Fyller det med mina tårar Jag svävar i ett hav fylt av tårar, tårar som rinner ner från min kind blandar sig med havets djupp Jag känner mig levande Jag svävar I ett hav Av Tårar Tårar som riner ner från min kind.

Dom flesta jag pratat med och som jag läst och kollat upp säger att så fort man är GBP oppad kommer dina problem lösa sig de är en dans på rosor. FY FAN va fel dom har, jag visste de inte skulle lösa mina problem och försökte intala mig att jag inte kommer ändras som min ängel här på jorden sagt till mig att jag kommer göra, han är den enda jag hört och pratat med som sagt och visat mig verkligheten efter en GBP. De jag inte förstod är att jag skulle få mera problem efter oppen, jag har senaste veckan känt mig tom likgiltig inför de mesta, jag märker jag går ner på mina kläder, men jag ser de inte, fattar de inte als, jag är lika stor som förut, när jag ser mig själv ser jag ett skal de är inte jag de är någon annan. Hur ska jag hantera tomhetskänslorna vad ska jag ta vägen, vad ska jag göra. Vill krypa in under ett träd i djupaste skogen och bara försvinna låta de slå sina rötter runt mig vagga mig, skydda mig från omvärlden och mig själv. vill fylla min tomhet med vindens viskningar...

[youtube cq_VeUMtyzU] I hear your voice on the wind And I here you call out my name 'Listen my child', you say to me 'I am the voice of your history Be not afraid, come follow me Answer my call and I'll set you free' I am the voice in the wind and the pouring rain I am the voice of your hunger and pain I am the voice that always is calling you I am the voice, I will remain I am the voice in the fields when the summer's gone The dance of the leaves when the autumn winds blow Ne'er do I sleep throughout all the cold winter long I am the force that in springtime will grow I am the voice of the past that will always be Filled with my sorrow and blood in my fields I am the voice of the future Bring me your peace Bring me your peace and my wounds, they will heal I am the voice in the wind and the pouring rain I am the voice of your hunger and pain I am the voice that always is calling you I am the voice I am the voice of the past that will always be I am the voice...