Bonus barn och Sälskaps spel

Jag har funderat på de här med bonus barn vad får man göra vad gäller hur ska man bete sig?
jag får dåligt samvete när jag säger ifrån ibland . Jag har mina regler hemma hos mig som all får följa vem de än är. men har jag rätt att ha mina regler för nån annas barn?. Jag vet dom testar gränser och ser vad dom har mig ler* de är oki de är ju så barn gör och dom lär sig av de. sälskapspelet va svårare än jag trott och fantiserat om. Vissa säger till mig de är inte dina barn låt föräldrarna sköta de där, vissa säger de är klart du ska säga till du är ju en del av deras liv, som pappas nya flikvänn. Den yngsta va dom två sa när vi frågade vad han ville ha i födelsedags present - "Jag vill att min familj ska må bra" och så vände han som mot mig och sa att "till min familj räknas du med". De värmde så gott och kändes djupt in i mitt hjärta.

Jag har alltid sagt att om jag skulle träffa en kille med barn så skulle jag aldrig va en konkurant till barnens mor jag skulle alltid va pappans nya tjej ;). Skulle själv vilja vet vem som tog hand om mina barn och jag skulle separarat från pappan (har inga barn själv än). Jag skulle vilja ha en bra kontakt med papans nya tjej. så varför känner sig vissa mammor hotade av den nya kvinnan? vad får dom att inte vilja lära känna henne vilja veta vem hon är?

Va mycke roligare saker och ting blir om man delar livet med nära och kära.

Kommentarer

  1. Klart du inte ska bli en ny mamma =) En sådan har de ju redan, men du kan ju ändå vara en del av deras liv, du kan fortfarande älska dem, och de dig.

    Sedan det där med att säga åt barnen om de gör fel. Det är som du säger, vissa föräldrar blir skitförbannade om man lägger sig i, andra bara glada eftersom de inte kan ha ögon i nacken.

    Du vet ju att jag har bekanta som kommer hit med barn ibland, och för mig är det självklart att ryta i om det behövs. I min soffa hoppar man inte med skorna på till exempel, och man slår inte djuren eller är uppkäftig på ett elakt vis. Dessutom håller man sig borta från vedspisen när det brinner i den, man springer inte i trappen och man frågar innan man tar något ur kyl/frys eller skafferi.

    Tycker föräldrarna illa vara kan de lämna barnen hemma, för i mitt hem gäller mina regler =) Det skadar inte barnen att veta att det kan fungera olika hemma hos olika personer, och det är ju inte som att man går runt och LETAR fel, utan man säger till om de går över gränsen.

    Så var som du vill i ditt eget hem gumman =)

    SvaraRadera
  2. Inte skall du ha dåligt samvete över att leva, vilket det handlar om i grunden - det spelar ingen roll om du säger till hemma hos dig eller någon annanstans. ALLA människor är unika, och det är ett av barndomens största erfarenheter att lära sig just det.

    Att vi alla har ett värde, men vi tycker, tänker, känner och beter samt accepterar olika saker.

    Att säga "bara låta dem vara", och lämna allt ansvar på föräldrarna - är lika dumt som att från ta föräldrarna allt ansvar.

    Det handlar om att våga vara människa och visa sina konturer - hur skall barn annars lära sig när de går över gränser, kommer för nära eller lyssna på ågon annan.

    Så det handlar INTE om vilken relation då står i till barnens pappa, mamma, eller ens vänner - utan det handlar om ett levnads och livsansvar som försvunnit i vårt samtida samhälle.

    Respekt och omtanke.

    Men du är väldigt duktigt på att ge och ta av det.

    Jag sa jämt till mina barn i början att pappa och mamma inte skiljt sig, att familjen inte är upplöst - för hur vi än vänder eller känner inför saker i framtiden så kommer vi alltid att vara deras mamma och pappa och de vara våra barn - vi lever bara inte ihop, eller tillsammans - däremot så lever vi, med och för dem.

    Så som alla borde göra för varandra...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tystsamheten

Självkärlek

Känslor