Tankar om mitt nya liv

Ja snart är de 3 veckor sen jag opades känns overkligt märker de ens, inga problem alls förutom att mitt gamla kräkbeteende är kvar om de beror på vana eller att matstrupen är åt klämd efter 1 år med bandet sittande runt magmunnen vet jag ej. Kräks absolut inte lika mycket nu som innan de är skönt. inge problem att få i mig mat eller vätska, inge ont alls förutom i ett av titthållet men de är de enda, maten flyter på som jag aldrig gjort annat vätska får jag i mig bra ialf de jag bör få i mig.

De nya livet känns inte jobbigt alls de enda som oroar mig är återbesöket till min sköterska hon är hemsk hon har skrämt upp mig massa, är nojig över vikten pga av henne. Den enda jag får träffa efter operationen är sköterskan inte dietisten, läkaren får jag träffa 1 gång, resten av besöken är de bara till den elaka sköterskan. Men jag tänker inte låta henne styra jag går ner i min takt slutmålet eller hur mycket jag går ner är inte viktigast, utan de är att jag själv har gjort nåt åt mitt liv nu kommer jag inte dö förtidigt pga fetma ialf ;).

Har en del vänner som opat sig som är besatta av vikten hur mycket man gått ner mm jag blir bara stressad av de, de går hur fort eller sakta de går, dom väger sig ofta och tror att om dom bara går ner si eller så mycket kommer deras liv bli bra. Skitsnack säger jag vist kan de göra livet lättare men de löser inte alla problem. de skapar ibland nya problem när omgivningen och man själv inte hänger med.

Så de viktigaste för mig ät inte att gå ner ett vist antal kg eller att göra de på så kort tid som möjligt, mitt slutmål är ej bestämt jag vill se normal ut för min kropp inte bli smal. jag vill vara frisk resten av mitt liv, jag vill må bra och kunna leve sitt nya liv på bästa sätt utan ångest utan krav. jag ska leva livet.