Livet
Vad ont de gör, ska de göra så ont att leva, jag vill inte mera jag vill vända mig ut och in, se nåt nytt, oron sprider sig i min kropp som löpeld genom skogen.
Så mycket är på g just nu som ger mig ångest, måste hitta ett nytt jobb, den stundande operationen med 4 veckors flyt innan, min terapi inget händer varför ska de ta så lång tid.
Har stannat upp sett på mig själv från ett annat perspektiv oj vad jobbigt inge kul, jag ser bara smulor, jag som trodde jag blivit så hel, hur kunde de ske hur kunde jag ha så fel?
Trassel, kause oreda, harmoni, trygghet, lycka hur kan så mycket rymmas i en kropp på en och samma gång?. Just nu står jag i ett vägskäl och vet verkligen inte vilken väg jag ska ta, ser små knyt stå i varje väg försöka locka mig dit men HJÄLP vad ska jag ta mig till.
Jag har hela mitt liv vart så stark alltid stått där för alla alltid funnits till lags, vist finns de fortfarande personer jag skulle gör allt för, jag finns fortfarande för dom, men . Jag har fått saker kastade på mig för personen velat sett mig gråta så han skulle kunna ta hand och trösta mig, inte en tår spall jag för han. Jag har blivit tillsagd jag är fet, ful, vedervärdig ingen kommer nånsin älska dig om du lämnar mig. Jag lämnade han har haft relationer efter de men aldrig känt mig hel. Idag gör jag de men känner mig inte hel endå, jag saknar inget har hitta mig själv men de som saknar är att få kunna vara svag liten ledsen. Jag vill krypa upp i din famn få vara liten berätta för dig allt, berätta vem jag egentligen är utan fasad och min mask. Så de svåraste är kvar Hjälp vill jag bara skrika men jag vet att jag kommer klara de jag kommer bli den jag är innerst inne en dag snart.
Så jag ska bara riva ner mig själv, skala av mig själv, ner till botten för att sen bygga upp mig själv med mina ord mina värderingar och mina insikter.
Vänta världen snart står jag där stark klok vis. Då får ni passa er here i come.
Så mycket är på g just nu som ger mig ångest, måste hitta ett nytt jobb, den stundande operationen med 4 veckors flyt innan, min terapi inget händer varför ska de ta så lång tid.
Har stannat upp sett på mig själv från ett annat perspektiv oj vad jobbigt inge kul, jag ser bara smulor, jag som trodde jag blivit så hel, hur kunde de ske hur kunde jag ha så fel?
Trassel, kause oreda, harmoni, trygghet, lycka hur kan så mycket rymmas i en kropp på en och samma gång?. Just nu står jag i ett vägskäl och vet verkligen inte vilken väg jag ska ta, ser små knyt stå i varje väg försöka locka mig dit men HJÄLP vad ska jag ta mig till.
Jag har hela mitt liv vart så stark alltid stått där för alla alltid funnits till lags, vist finns de fortfarande personer jag skulle gör allt för, jag finns fortfarande för dom, men . Jag har fått saker kastade på mig för personen velat sett mig gråta så han skulle kunna ta hand och trösta mig, inte en tår spall jag för han. Jag har blivit tillsagd jag är fet, ful, vedervärdig ingen kommer nånsin älska dig om du lämnar mig. Jag lämnade han har haft relationer efter de men aldrig känt mig hel. Idag gör jag de men känner mig inte hel endå, jag saknar inget har hitta mig själv men de som saknar är att få kunna vara svag liten ledsen. Jag vill krypa upp i din famn få vara liten berätta för dig allt, berätta vem jag egentligen är utan fasad och min mask. Så de svåraste är kvar Hjälp vill jag bara skrika men jag vet att jag kommer klara de jag kommer bli den jag är innerst inne en dag snart.
Så jag ska bara riva ner mig själv, skala av mig själv, ner till botten för att sen bygga upp mig själv med mina ord mina värderingar och mina insikter.
Vänta världen snart står jag där stark klok vis. Då får ni passa er here i come.
Kommentarer
Skicka en kommentar