Familjekris i tystnad
Många pratar om mobbing fysisk misshandel, men sällan pratar vi om psykisk misshandel, de märks ju ej de syns inte utanpå. sen pratar man oftare om fysisk misshandel inom familjen men hur är de med den psykiska hur ofta känner sig ett av barnen utanför mindre värd mm, förekommer de?.
Jag tror de är vanligare än den fysiska misshandeln i familjer men de är inget man pratar om, de är ju ens familj, syskon, mamma, pappa som ut sätter en för det. vem vänder man sig till vad gör man?
Jag vet många vänner som känner sig utanför i sina failjer känner sig anurlunda kanske inte passar in i normen hur samhället tycker man sa va, hur man ska se ut, vad man ska ha för sexuell läggning mm. Ska inte ens familj älska en hur man än ser ut vem man än älskar eller för att man inte står upp och kräver som andra syskon gör t.ex..
Bara för man inte kräver eller säger vad man tycker och tänker, eller tänker på andra mer än sig själv ska man bli lidande då?. Är de inte då ens mamma och pappa ska uppmärksamma de och se en, är de inte dom som är tysta, dom som står bakom andra som inte kräver så mycke som borde få mera uppmärksamhet?
Jag har själv vart utsatt för mobbingi både i skolan och på jobbet, bla för jag säger vad jag tycker, står upp för dom svagare och hatar orättvisor. Jag har/är utfryst av vissa i samhället för jag väger för mycke. Men tänk er att bli utfrysta misshandlade av era nära och kära de är nog de värsta man kan va med om. Ja de gör ont inte bara i själen utan även i hjärtat, jag vet.
Mina vänner som jag märkt dessa fenomen hos ser de själva men vågar inte prata om de, de är skamligt. Inte ens jag vågar, men tillsammans om vi som inte vågar pratar med varandra vågar, så kanske vi kan hitta styrkan till att prata med dem det berör. vi får höra du är bara avundsjuk, svartsjuk, du har ju mera än dina syskon du kan ju köpa de du vill själv. Ja kanske är de så, men tänker inte föräldrarna och syskonen på hur de känns för den som får höra dessa saker, ja han/hon kanske kan köpa allt själv har kanske allt men de handlar ju inte om de, de handlar om att ens familj ska ju om någon älska en ska va den som står en närmast, och även hur mycke pengar han/hon har så spelar de väll ingen roll, inte när man står där och man har önskat sig en present eller bett om hjälp och inte får de, för sen märka att ett syskon får exakt de man önskat sig, får hjälp och ingen klagar eller ifrågasätter den. de handlar inte om att man jämför presenterna, man är självklart tacksam och nöjd med dom presenter man får, den hjälp man får. Men de gör ju inte att man känner sig besviken man känner sig kränkt mindre värd an sina syskon.
Bara för att någon tycker att det inte är så farligt att inte få de man önskar sig, bara få hjälp då och då, och det är ju ingen som går sönder - så blir det ju inte rätt för andra att känna åt dig. Dina känslor är dina och du har rätt till dom vad andra än tycker och känner.
Jag uppmuntrar alla mina vänner och alla andra som sitter i denna sits prata med folk, kom pratat med mig, jag kanske inte kan göra så mycket men jag kan lyssna stötta och uppmuntra till att ta upp
de med era familjer och du behöver inte va ensam om dina känslor. Till er jag inte känner och som känner igen er prata med vänner ta upp de med era familjer. för dom kanske inte ser de eller förstår hur illa dom gör dig. Till alla er föräldrar och syskon som känner igen er ta ert ansvar och tala med era söner/döttrar visa att ni bryr er. era barn har inte valt att bli födda av er men ni har valt att föda era barn, Syskona har inte valt varandra, men situationen är så att ni är syskon.
Jag tror de är vanligare än den fysiska misshandeln i familjer men de är inget man pratar om, de är ju ens familj, syskon, mamma, pappa som ut sätter en för det. vem vänder man sig till vad gör man?
Jag vet många vänner som känner sig utanför i sina failjer känner sig anurlunda kanske inte passar in i normen hur samhället tycker man sa va, hur man ska se ut, vad man ska ha för sexuell läggning mm. Ska inte ens familj älska en hur man än ser ut vem man än älskar eller för att man inte står upp och kräver som andra syskon gör t.ex..
Bara för man inte kräver eller säger vad man tycker och tänker, eller tänker på andra mer än sig själv ska man bli lidande då?. Är de inte då ens mamma och pappa ska uppmärksamma de och se en, är de inte dom som är tysta, dom som står bakom andra som inte kräver så mycke som borde få mera uppmärksamhet?
Jag har själv vart utsatt för mobbingi både i skolan och på jobbet, bla för jag säger vad jag tycker, står upp för dom svagare och hatar orättvisor. Jag har/är utfryst av vissa i samhället för jag väger för mycke. Men tänk er att bli utfrysta misshandlade av era nära och kära de är nog de värsta man kan va med om. Ja de gör ont inte bara i själen utan även i hjärtat, jag vet.
Mina vänner som jag märkt dessa fenomen hos ser de själva men vågar inte prata om de, de är skamligt. Inte ens jag vågar, men tillsammans om vi som inte vågar pratar med varandra vågar, så kanske vi kan hitta styrkan till att prata med dem det berör. vi får höra du är bara avundsjuk, svartsjuk, du har ju mera än dina syskon du kan ju köpa de du vill själv. Ja kanske är de så, men tänker inte föräldrarna och syskonen på hur de känns för den som får höra dessa saker, ja han/hon kanske kan köpa allt själv har kanske allt men de handlar ju inte om de, de handlar om att ens familj ska ju om någon älska en ska va den som står en närmast, och även hur mycke pengar han/hon har så spelar de väll ingen roll, inte när man står där och man har önskat sig en present eller bett om hjälp och inte får de, för sen märka att ett syskon får exakt de man önskat sig, får hjälp och ingen klagar eller ifrågasätter den. de handlar inte om att man jämför presenterna, man är självklart tacksam och nöjd med dom presenter man får, den hjälp man får. Men de gör ju inte att man känner sig besviken man känner sig kränkt mindre värd an sina syskon.
Bara för att någon tycker att det inte är så farligt att inte få de man önskar sig, bara få hjälp då och då, och det är ju ingen som går sönder - så blir det ju inte rätt för andra att känna åt dig. Dina känslor är dina och du har rätt till dom vad andra än tycker och känner.
Jag uppmuntrar alla mina vänner och alla andra som sitter i denna sits prata med folk, kom pratat med mig, jag kanske inte kan göra så mycket men jag kan lyssna stötta och uppmuntra till att ta upp
de med era familjer och du behöver inte va ensam om dina känslor. Till er jag inte känner och som känner igen er prata med vänner ta upp de med era familjer. för dom kanske inte ser de eller förstår hur illa dom gör dig. Till alla er föräldrar och syskon som känner igen er ta ert ansvar och tala med era söner/döttrar visa att ni bryr er. era barn har inte valt att bli födda av er men ni har valt att föda era barn, Syskona har inte valt varandra, men situationen är så att ni är syskon.
Kommentarer
Skicka en kommentar