Kärles VS Lycka

Jag läser i en massa bloggar om kärlek och att dom är så lyckliga för att man är kär. Många hänger upp sina liv/lycka i en relation.

Jag har insett att i alla tidigare relationer jag haft har jag blivit lyckig av kärleken nån som tycker om mig. jag har mått bra så fort jag mött nån men inte fortsatt levt för mig själv utan jag har stannat upp och levt för han. Men som alltid hann livet ikapp mig och jag insåg att jag inte levde och relationen tog slut.

Lyckligt kär är en sak men utöver de kan du vara lycklig i livet, lycklig över andra saker. du kan vara kär och lycklig över att du har ett jobb eller din familj eller dina vänner ;), så för mig kan de vara 2 olika saker men är du kär är man förhoppningsvis också lycklig annars tycker jag man ska avsluta den relationen.

Jag är kär, förälskad i värdens underbaraste man som ger mig så mycket Jag är lycklig av livet, av våra stunder ihop, våra stunder med hans söner, kärleken är inte de som gör mig lycklig de är han och de är jag själv som skänker mig lyckan, de är stunderna i livet som gör mig lycklig, jag lever livet.