Lyssna, Lär, Utvecklas och Lev

Jag ser runtomkring mig att folk inte lyssnar, förstår eller lär sig av sina misstag. Man säger man lyssnar, man säger man ser. Varför måste man ställa sig i försvarställning och tycka dom är så dumma, dom säger si eller så. Varför kan man inte bara backa, se utifrån, se sitt ansvar och se den andras ansvar, De är inte alltid att mina uppfattningarna om situationen är samma som den andras, men då kan man ju - när saken lugnat sig - be att få prata om saken. Fråga "vad menade du, jag uppfattade de så här, hur uppfattade du de?".

Varför lär vi oss inte av våra misstag?. Varför är det så svårt att förstå när man ska backa, när man ska vara på?, Jag är inte guds bästa barn. Jag har gjort mina misstag och kommer göra nya igen, men jag försöker ialf lära mig nått av dem. Vi är alla inte mer än människor, men de blir fel när vi säger att "vi är inte mer än människor och vi får göra fel", men sen att man inte bryr sig eller ens har lust att lära sig av dom. Då upphör man att leva.

Vissa saker man gör mot andra människor är en självklarhet, för man gör de ju bara av väl vilja.
Men när en medmänniska gör samma sak tillbaka mot en då ifrågasätter man det, då är de inte längre någon självklarhet. Vad är skillnaden?. Enligt mig handlar det om att när man själv råkar ut för det då blir de jobbigt och för privat. Men gäller inte självklarheten alla?.

Livet handlar om att lyssna, lära, utvecklas och leva. Hur lär vi oss bäst? Jo, genom att titta på det vi gör, analysera, förstå våra handlingar. När vi gör det - då lever vi.